Beräkningsmodell

Baserat på IPCC:s Land use Change modell har vi utvecklat en modell för att beräkna den klimatnytta och koldioxidlagring som inträffar i samband med återbeskogning. Denna modell bygger på en förändring av landskapet från nedlagd och oproduktiv åker- och betesmark (härifrån benämnt restmark) till skogsmark. Det sker en markant ökning av koldioxidlagringen per arealenhet vid denna insats. Restmark har mindre koldioxid lagrat i landskapet medan skogsmark har betydligt mer koldioxid lagrat. Denna kollageruppbyggnad som skogen bidrar med är ett medelvärde över tid. Det är en cykel från att skog planteras tills dess att det växer mellan 45-70 år för att sedan avverkas. Därefter fortsätter det med plantering av en ny generation träd. Denna cykel skapar ett medelvärde på en kollageruppbyggnad över tid.

Denna beräkningsmodell är verifierad av Tomas Lundmark m.fl, professor i skogsskötsel och ekologi på Sveriges Lantbruksuniversitet.

Kalkylen utgår ifrån exempel där 2000 granar eller 2000 björkar planteras på en hektar restmark i Baltikum. Fördelningen på planterad areal mellan trädslagen är 80% gran och 20% björk. Beräkningen förutsätter god skogsvård och normal överlevnad av planterade plantor.

Klimatnytta definieras som åtgärder i skogen där koldioxid som redan hamnat i atmosfären återfixeras och lagras in i ett biogent kollager eller när förnybara skogsprodukter används som ersättning för produkter som genererar utsläpp av ny koldioxid som inte tidigare funnits i det biogena kretsloppet.

Absorb har utvecklat en affärsmodell som bidrar till att skapa klimatnytta genom att öka kollagret i det brukade landskapet. Det sker genom att restmark som inte längre används för livsmedelsproduktion eller kreatursbete ställs om till aktivt brukad skogsmark. Modellen bygger således på att ändra markanvändningen från nedlagd och oproduktiv jordbruksmark till aktivt brukad skogsmark. Denna typ av omställning kallas för land use change och ligger till grund för beräkningar nedan.

Återbeskogning av restmarker som inte behövs för livsmedelsproduktion bedöms ha en stor potential att motverka den pågående klimatförändringen eftersom brukad skog har ett betydligt större kollager i levande växtbiomassa i genomsnitt än restmarken. När man planterar ny skog på det som tidigare varit jordbruksmark så höjs därför kollagret per arealenhet och det är på denna förändring beräknas och som sedan hänförs till skapad klimatnytta. Modellen omfattar enbart trädbiomassa och inte förändringar i markkollagret. Det finns studier som visar på såväl en svag ökning som en svag minskning av kollagret i marken efter omställning till skog (Barcena et al 2014) varför modellen tills vidare antar att kollagret i marken förblir oförändrat. I den svenska klimatrapporteringen uppskattats dock att det sker en viss kolförlust från brukad åkermark (Anon. 2015).

Anledningen till att beräkningen grundas på förändringen i genomsnittligt kollager över lång tid och inte själva tillväxten i skogen beror på att Absorb vill garantera den klimatnytta som kunden betalar för. Om man skulle sälja den årliga inlagring i växande träd, dvs tillväxten, så förloras ju stora delar av klimatnyttan om träden avverkas såvida man inte kan bevisa att den avverkade skogen förblir ett kollager inlagrat i skogsprodukter i all evighet vilket knappast är rimligt. I många modeller som säljer trädplantering som kompensation för koldioxidutsläpp räknas hela kollagret i det vuxna trädet som kolsänka uppstår ett dilemma när de vuxna träden dör eller avverkas, vad betyder det för den klimatnytta som utlovats.

Absorb modellen bygger istället på det genomsnittliga kollager som skapas i en uthålligt brukad skog. Det förutsätter ett fortsatt aktivt brukande av skogen där skogen föryngringsavverkas när den nått mogen ålder och återbeskogas igen. Så länge skogen inte konverteras tillbaka till jordbruksmark så kommer nyttan att bestå. Man kan också beskriva det som att Absorb sätter ett värde på ökningen av kollagret i landskapet som sker när obrukad restmark ställs om till aktivt brukad skog.

Beräkningarna för Absorb-modellen grundar sig på publicerade data och vetenskapligt baserade tillväxtmodeller som beskriver olika trädslags utveckling när de växer på restmark. Vetenskapliga studier visar att tillväxten för planterad gran på restmark kan bli mycket hög. Ett nyligen publicerat examensarbete vid SLU visar på medeltillväxter för gran mellan 15-18 kubikmeter per hektar och år som planterats på restmark i Lettland (Zvirgzdiņš 2019). För hybridasp och björk har liknande tillväxtsiffror rapporterats (Lutter 2017, Tallus et al 2012a,b). Även i Sverige uppvisar trädslagen hög tillväxt på restmark (Rytter & Lutter 2019). Även i norra Sverige kan relativt hög tillväxt nås, särskilt för lövträd. För de olika trädslagen hybridasp, björk och gran varierar den omloppstid som ger högsta medeltillväxt. Beroende på vilken kalkylränta som tillämpas blir den ekonomiskt optimala omloppstiden något kortare. I modellen antas omloppstiden för gran i genomsnitt vara 45 år, för björk 35 år och för hybridasp 30 år grundat på en kalkylränta av 2,5%. Eftersom
huvuddelen av marken beräknas bli återbeskogad med gran fokuserar beräkningsmodellen på det trädslaget. För att beräkna medelkolförrådet i ett odlingssystem med gran på restmark behöver men beakta tillväxtens förlopp under en omloppstid. Om man bara tar slutvärdet för den stående biomassan vid tidpunkten för föryngringsavverkning och delar det med två (antar en linjär förrådsutveckling) så kommer medelkolförrådet under omloppstiden att överskattas något. Modellen antar därför att medelkolförrådet kan bestämmas genom att ta slutförrådet dividerat med två och multiplicera det med en faktor 0,8. På så sätt minimeras risken för överskattning av kolförrådet. För att räkna om stamvedsvolym till koldioxidekvivalenter så kan olika omräkningstal användas. För Sverige så används faktorn 1,375 i samband med klimatrapporteringen för att omvandla skogskubikmeter till koldioxidekvivalenter i totalbiomassan som följer med en kubikmeter stamved. Faktorn gäller för ett genomsnitt av svensk skog och ger en indikation om hur omräkningen kan ske. Efter modellering i Heureka (Wikström et al. 2011) indikeras att en sådan faktor blir något för hög om den används för gran planterad på restmark. Modellen använder därför en något lägre omvandlingsfaktor, 1,3, återigen för att undvika överskattning av kollagret.

Om man antar att 2000 planterade plantor i genomsnitt resulterar i en skog på restmark som växer i enlighet med resultat från fältförsök i Lettland (Zvirgzdiņš 2019) så kommer slutvolymerna innan föryngringsavverkning att uppgå till 640-740 kubikmeter med ett medeltal av 690 kubikmeter vid ekonomiskt optimal omloppstid. Med en omräkningsfaktor av 1,3 motsvarar det 897 ton koldioxidekvivalenter inlagrat vid omloppstidens slut. Det genomsnittliga kollagret under omloppstiden uttryckt i koldioxidekvivalenter blir då 897*0,8/2 eller 359 ton. Av de ursprungligen planterade plantorna kommer 600-800 per hektar att utgöra slutbeståndet. Modellen antar dock att varje planterad planta bidrar lika mycket till denna kollageruppbyggnad och att skillnaden mellan en björkplanta och granplanta i detta sammanhang är försumbar. Fördelad på 2000 plantor per hektar skapar således varje planta förutsättningen för en kollageruppbyggnad motsvarande 179 kg koldioxidekvivalenter. För att
inte överdriva effekten av återbeskogningen så antas vidare att den praktiskt planterade arealen får ett föryngringsresultat som är sämre än vad som uppvisats i försök varför effekten på kollageruppbyggnaden reduceras med 20% för att än en gång säkerställa att effekten inte överskattas. Kalkylen ger då att varje planterad planta under omloppstiden på45 år bidrar till att det absorberas 140 kg koldioxid i levande biomassa.

140 kg CO 2 -eq * 2000 plantor/hektar = 280 ton CO 2 -eq per hektar
återbeskogad mark i Lettland

 

Sänk ditt klimatavtryck & bygg helt nya skogar

PLANTERA TRÄD